Den svåra konsten att uppföra sig som folk, del 2: Att ställa till kalas

Vi fortsätter att botanisera i "Hemmets praktiska handböcker, band 4: Takt och ton hemma och ute" och om det verkade avancerat att gå på bjudning, så är det naturligtvis minst lika komplicerat att hålla en.

När man ska bjuda till en större middag skickar man ut inbjudningskort i god tid. (---) Man bjuder till mindre tillställningar per telefon. På så sätt säger man på förhand ifrån, att gästerna inte skola vänta sig en större bjudning.

Vad betyder det om man bjuder in via Facebook? Är det för stora bjudningar?

På inbjudningskortet anges klädseln. Om ingenting står om den saken, är frack obligatorisk.

Ännu en regel jag inte kände till. Jag har nu troligen blivit besparad en del framtida pinsamheter.

Och så var det bordsplaceringen. Bara tanken på att få allt att passa ihop får svetten att bryta fram.

De finaste platserna äro de, som befinna sig närmast värdens och värdinnans.

Den förnämsta damen föres till bordet av värden, och den förnämste manlige gästen får föra värdinnan till bordet. På värdens andra sida sitter den därnäst förnämsta damen, och på värdinnans andra sida den därnäst förnämste manlige gästen.

Nu är det så, att damerna följa makens rang, men det är inte alltid tillrådligt att placera båda de förnästa makarna på de båda förnämsta platserna. I stället placerar man då den ena makan något högre. Det förnämsta parets kvinnliga kontrahent placeras till exempel på värdens högra sida, medan den manlige kontrahenten får nöja sig med att placeras till höger om värdinnan. I stället placeras det näst förnämsta parets kvinnliga kontrahent till vänster om värden men den manlige kontrahenten som värdinnans bordskavaljer etc.

Sedan går man nedåt i rang och värdighet. Ogifta damer med egen rang placeras efter denna. Gift dam får inte förbigå henne, om inte makens rang så bjuder, och man kan till och med placera den ogifta damen något högre, än hennes rang berättigar henne till. Hon har dock själv förvärvat sin ställning och inte gift sig till den.

Det är också viktigt att värdparet har arbetsfördelningen klar för sig.

Värden har sällan med inköpen att göra, när han har en hustru, som är kompetent att sörja för den saken. Men på ett gebiet brukar han vara allenarådande, och det är då det gäller dryckerna. Han bör planera inköpen och sörja för att det finns tillräckliga mängder av varje slags spritdryck och vin. (---) Så brukar värden nog också vanligen ställa om, att dryckerna bli lagom tempererade, åtminstone överlämnar han inte gärna denna plikt åt tjänstefolket.

(---)

I vanliga fall har värdinnan betydligt mera maktpåliggande uppgifter än värden. Hon har att planera måltiden, ombesörja bordsdekorationen, instruera köks- och serveringspersonal och att se till, att det hela går som smort utan onödiga skarvar. Har hon personal, som hon känner väl till och som känner väl till henne, kan det hela ordnas mycket smärtfritt med endast en och annan liten nick då och då. Ja, är serveringspersonalen riktigt vältränad, behöver hon knappast ha några bekymmer alls.

Det är värdparets gemensamma uppgift att se till att alla har trevligt, men de bör göra det med små medel. Gästerna ska stå i centrum både under och efter middagen.

Det finns ingenting mera pinsamt än en värd, som demonstrerar sin fina konstsamling med skrytsamma kommentarer och med angivande av värdet i klingande valuta. Det skulle i så fall vara en värdinna, som drar fram dukar eller andra handarbeten i tydligt syfte att imponera på de kvinnliga gästerna.

Jag kan riktigt se scenen framför mig. Det är så att man börjar leta efter skämskudden.