Har du licens för den där växten?

Jag såg nyligen tredje avsnittet av "Terra Nova", Fox' nya leva-med-dinosaurier-dramaserie. Det var måhända inte alltför anmärkningsvärt, men en detalj gjorde mig förvånad. I inledningsscenen ber den yngsta dottern i familjen som placerats i seriens centrum att få ta in en växt i hemmet. Växten börjar omedelbart nafsa efter henne, men det hela skojas bort av alla inblandade. Dock inte av mig. Jag började omedelbart fundera över visdomen i plocka in köttätande växter i sitt hem. Det är ju förvisso alltid lättare för TV-tittaren än för karaktären att se den annalkande faran. Vi är ju medvetna om att det måste uppstå någon form av dramatik, annars finns det ingen anledning att genomföra avsnittet. Den här gångnen kändes det dock som att även karaktärerna borde ha reagerat.

Det var Anton Tjechov som formulerade regeln: "Om det hänger ett gevär på väggen i första akten måste det avfyras i den sista" (fritt citerat). Man ska alltså inte ta in saker i historien man inte planerar att använda, men man måste introducera det som kommer att ha betydelse. Man kan tycka vad man vill om denna regel, men den har använts mycket flitigt genom historien. Även saker som kan verka betydelselösa kommer vanligtvis att visa sig viktiga förr eller senare. Man skulle kunna säga att det kräver sin skicklighet att lyckas introducera någonting på ett sådant sätt att tittaren/läsaren inte inser att det kommer att återkomma senare, för att kunna uppnå maximal effekt framåt dramats slut.

Alltså väntade jag mig att den där växten förr eller senare skulle återvända, men avsnittet fokuserade istället på en hotande ansamling flygande urtidsdjur. Kanske var tanken att växten skulle erbjuda lösningen på problemet? Eller skulle den bara återkomma som en komisk slutpunkt i den sista scenen? Det visade sig att jag hade fel i alla dessa funderingar. Den köttätande växten sågs helt enkelt inte av mer. Jag väntade förgäves.

Kanske hade man bestämt sig för att vifta med det Tjechovska geväret i tittarens ansikte, för att visa att man gjorde som man ville med dramaturgiska konventioner. Kanske förbereder man någonting inför senare avsnitt. Eller så var den där inledningsscenen bara avsedd som ett litet komiskt sätt att visa på hur livet förändrats för huvudpersonerna.

I vilket fall som helst får jag nog säga att jag uppskattar det. Vi kan behöva få våra förväntningar på skam ibland. Det är trevligt med en TV-serie som vågar bryta mönster. Nu återstår bara att se om det var ett enstaka tillfälle eller om framtida avsnitt även de kommer att bjuda på överraskningar.