Säsongsbetonad fascination

Jag kan inte sluta fascineras av fenomenet som är Sommar i P1.

Det handlar inte så mycket om programmet i sig, även om programidén måste sägas vara riktigt vass i all sin enkelhet. En person får fylla nittio minuter i radio som han eller hon vill. I och för sig skulle man med tanke på detta kunna önska att fler försökte göra något nytt av formen. Å andra sidan fick ju Regina Lund, när hon bröt de regler som tydligen existerar genom att bara spela sin egen musik rätt mycket skit för det. Jag förstod aldrig riktigt upprördheten. Dels ingår det väl i själva konceptet att personen i fråga får välja ämnen och musik fritt, men främst är det en gåta för mig hur människor orkar engagera sig till en sådan grad att de protesterar i mängd.

Och här ligger det som främst får mig att stå i stum fascination inför Sommar: att det har en sådan påverkan på en hel nation. Det börjar redan med offentliggörandet av de personer som ska fylla etertid under sommareftermiddagarna, som länge var ett "event" i sig. Visst, jag tar också del av den där listan med intresse, men jag känner inte riktigt att jag behöver intervjuer med sommarpratarna där de ger små teasers av vad som ska komma och talar om att de är hedrade att få medverka.

Sedan kommer då själva sändningarna och stora delar av en nation verkar forma sin existens efter ett radioprogram. Man diskuterar personen som ska prata senare på dagen och om det varit ett program många uppfattat som anmärkningsvärt av någon anledning (ofta för att det har varit "gripande") så diskuteras det personer och bloggare emellan. En masse.

I Göteborgs-Posten har man i år tagit det hela ytterligare ett steg. Varje dag finns en liten genomgång av gårdagens sommarprogram, där vi får veta vad det handlade om och vad som spelades. Varför? Vem är dessa notiser, belägna någonstans mellan redogörelse och utvärdering, till för? Är det för den som inte hörde programmet, så att vederbörande blir uppmärksam på sådant han eller hon bör lyssna på i efterhand? Eller är det till för den som faktiskt lyssnade och som nu kan stämma av sin upplevelse mot skribentens?

Om någon kan förklara för mig vad det är som får så många att engagera sig så djupt i just det här programmet så får vederbörande gärna tala om det för mig. Själv står jag frågande.