Ett osannolikt teaterprojekt

En gång blott om året är det accepterat att media sprider osanningar. Den första april ökar allas vår källkritik när vi försöker undgå att falla i den gillrade fällan och istället få tillfälle att visa hur intelligenta vi är. Men någon gång då och då under andra delar av året dyker det upp en tidningsartikel som får en att stanna upp och kontrollera mot den mentala kalendern att det inte är första april, eftersom den är så befängd att den helt enkelt inte kan vara på riktigt.

Ett sådant tillfälle som dröjt sig kvar i minnet är en artikel i Expressen från 13 november 2004 (nej, jag har inte kommit ihåg datumet, det fick jag kolla upp), där Johan T Lindwall låter oss veta att det planeras för en svensk version av "The Sopranos" i farstappning, under titeln "Såpranos". Stanna gärna där ett ögonblick och smält tanken lite, så ska jag plocka fram ett citat kring vilka man hade tänkt sig skulle synas på scenen.

"Exboxaren och italienaren Paolo Roberto är ett självskrivet val som som Tony Sopranos högra hand Christopher Moltisanti. Hans flickvän Adriana La Cerva är det meningen att Björn Borgs exflickvän Jannike Björling ska göra. Som Corrado "Junior" Soprano kommer svenska publiken att få se teaterlegenden Povel Ramel och Peter Harryson är påtänkt som Tony Soprano. Även Johannes Brost och musikern Mats Ronander är påtänkta för roller. Johannes ska gestalta Paulie "Wallnuts" Gualtieri och Mats ska göra Silvio Dante, som i originalet görs av musikern Little Steven"

Dessa uppgifter kommer från Mikael Gordon-Solfors, som ska vara producent för föreställningen. Han meddelar också att det redan finns ett manus.

De har alltså satt sig ner och skrivit ett manus! Jag har ingen erfarenhet på området, men jag föreställer mig att man inte direkt knäcker ihop ett farsmanus på en kafferast, inte ens ett första utkast. Men om detta stämmer så måste en hel del tanke och energi lagts ner på projektet. Huruvida förhandlingar om att köpa loss rättigheterna till karaktärerna var en del av detta får vi tyvärr inte veta.

Det låter som en idé som kläckts under ett samtal på puben, ni vet en sån där idé som är rolig att leka runt med just för att man vet att det aldrig skulle kunna hända. "Man borde göra Sopranos som fars" "Hehe. Med... Peter Harryson som Tony Soprano!" Sedan kan man nog ägna en god stund åt att spåna på namn åt de andra rollerna. Det som än idag gör mig så förbluffad är att det sedan gick vidare, okänt hur långt.

Det finns inte en chans att de hade fått loss rättigheterna till ett sånt här projekt. Det finns inte en chans att erfarna teatermakare hade trott att den skådespelartrupp som föreslogs i artikeln skulle kunna funka. De förefaller mest vara plockade för att de är kända svenskar som har en ytlig likhet med originalskådespelarna. Det finns inte en chans att det hade blivit bra, även om det blivit av.

Lindwall kan väl knappast ha skrivit det där som ett skämt. Respekten för hans publikation är svajig nog som det är. Det skulle kunna vara Gordon-Solfors som har presenterat det för honom, för att han av någon anledning tyckte att det kunde vara roligt att se det i tryck. Att någon under en längre tid arbetat seriöst med projektet är mindre sannolikt än att någon skulle ha sågat huvudet av Poseidon.

Om det finns någon därute som vet bakgrunden till detta mysterium tar jag gärna emot mer information. Nog för att det står en del smörja i kvällspressen, men vanligtvis kan man i alla fall lätt förstå varför den står där. I det här fallet står jag fortfarande helt förbryllad.