Slå på trumman, svenska folk och basunera ut evangeliet! Sveriges Television har tillkännagivit sin nya presentatör för julaftonens program.
Jag skulle kunna tala rätt länge om hur lite medialt intresse det här borde väcka. Det handlar om vem som sitter i SVT:s studio och pratar en smula mellan programmen på julafton. En notis i TV-bilagan vecka 51 verkar lagom. Men det är inte riktigt poängen.
Poängen är SVT:s sätt att hantera hela saken. Redan i förra veckan kunde man i min morgontidning läsa att den 20 november skulle valet av julvärd göras offentligt. När så det stora datumet gjort sitt intåg kunde jag höra i kanalens morgonprogram att klockan kvart över nio skulle det stora ögonblicket infalla. Jag har inga som helst tvivel om att detta var ett budskap som pressats ut vid varje möjligt tillfälle under sändningen. När klockan blev kvart över nog hade jag lämnat TV:n, så jag kan tyvärr inte rapportera om det, men det lär ha varit ståtligt.
Imorse skulle förstås veckans stora kulturhändelse dessutom diskuteras i samma programs nöjespanel. Fanns det några kommentarer på valet? Ytterst få, för vad ska man säga? Kjell Eriksson hade en (väldigt förberedd) utläggning om vad han skulle göra i den stora rollen, men knappt något blev egentligen sagt i ämnet. Men visst hann man trycka in ordet "julvärd" en rätt många gånger.
Det är svårt att inte se förtjusningen hos SVT vid den här tiden på året. Förr fanns Arne Weise, och nog för att han gav upphov till en hel del skriverier (på kvällstidningarna kunde det ibland verka som att julens hela existens var direkt avhängig av att Arne satt där han brukade sitta och tände sitt ljus klockan tre), men nu finns det plötsligt en ny person att avslöja varje år. En ny person att nästan, men inte riktigt, prata om i morgonprogrammet i en månad. En ny person, som kan ge intervjuer, som alla är reklam för SVT. En ny person, som kvällstidningarna kan låta folk uttala sig om i efterhand ("visst var hon mysig, nästan lika bra som Ernst"). Allt förstås noga planerat för att göra så stor effekt som möjligt.
Och det är långt ifrån första gången SVT använt sitt morgonprogram för att marknadsföra sitt eget utbud. Det går knappt en vecka utan att man tar in de medverkande i något program som just ska ha premiär för att tala om att programmet ifråga har premiär och att det minsann är riktigt bra.
Och visst har SVT rätt att marknadsföra sig själva, men snälla, försök inte få det att passera som något slags kulturhändelser. Speciellt inte när det görs i morgonprogrammet som ägnar rätt stor energi åt att sälja sin image som seriös journalistik.
Och framförallt, försök ge saker det utrymme de förtjänar.
Friday, November 23, 2007
Tuesday, November 20, 2007
Subscribe to:
Posts (Atom)