Sherlocks epigoner

Så har ytterligare en säsong gått av "Sherlock", Steven Moffats och Mark Gatiss' modernisering av litteraturens mest kände detektiv, och även denna gång lämnas jag som tittare med en önskan efter mer. Kanske är det bland de högsta betyg en serie kan få. Moffat och Gatiss har genom gå tillbaka till ursprungskaraktären och skala bort allt det som senare traditioner gjort med honom, anmärkningsvärt fått honom att kännas mer fräsch och intressant än han varit under min livstid. Naturligtvis har de också gjort något nytt med honom,  dragit konsekvenserna av hans personlighet och visat oss en person som ofta är osympatisk, men ändå lätt att tycka om som litterär skapelse.

När serien kom kändes det som något nytt, men egentligen är Sherlock Holmes populärare än någonsin. I åtskilliga serier har vi under senare år sett hur polisen plockat in "konsulter" för att hjälpa till med brottsbekämpningen, gärna osannolika sådana. "The Mentalist", "Psych", "Castle" och "Lie to Me" presenterar alla karaktärer som faller in i Holmesrollen. Genom en exceptionell förmåga att se detaljer eller bara ett annat perspektiv ser de saker som polisen missar. Då har jag ändå hållit mig till serier som jag faktiskt sett ett eller ett par avsnitt av. Det finns fler exempel. Kanske kan "Bones" och "CSI" med uppföljare räknas in hit också. När jag tittade på "CSI" förundrade det mig ofta hur brottsplatsundersökarna gått från att undersöka brottsplatser till att utreda brott. Jag har till exempel svårt att tro att medelmmar av detta skrå särskilt ofta ägnar sig åt att förhöra vittnen.

Det här måste vara serier utan någon större ambition att visa upp en realistisk bild av verkligheten. Jag hoppas i alla fall det, för annars är det skrämmande att tänka på hur många brott som aldrig blir uppklarade för att polisen missar viktiga uppgifter. Hur som helst är det bara att konstatera att Sherlock Holmes lever och att TV-serieskapare världen över inte har någon som helst lust att göra sig av med honom, trots att möjligheterna till mer realistiskt berättande måste vara bättre än någonsin.

Ändå kändes alltså "Sherlocks" ankomst som en frisk fläkt i ett syrefattigt rum. Kanske var det just för att genren kändes trött och för att detta nytillskott trots allt gav oss nya perspektiv på något som blivit så invant att vi slutat fundera kring det. I vilket fall som helst så har jag redan börjat vänta på nästa säsong. Epigonerna känns inte riktigt engagerande nog.

Bäst på TV 2011

Precis som förra året står 2011 utan en tydlig och omedelbar vinnare, en sån där serie som slog knock på tittaren och fick en att tro att TV-mediet kan bjuda på hur stora under som helst. Istället för ett otvetydigt svar tvingas vi tvehågset vandra runt bland kandidaterna.

"Doctor Who" gjorde en av sina starkaste säsonger någonsin. Jag har förstått att alla inte gillade den arc-tunga berätta teknik som Steven Moffat lät slå ut i full blom under årets avsnitt. Själv är jag en stor fan av den. Slutet kanske inte var det starkaste vi sett, men det är lätt att glömma i den räcka av intressanta avsnitt som visade att "Doctor Who" är bäst när den vill mer än att vara underhållning för stunden.

"Homeland" var en oväntad upplevelse. Jag hade läst mycket lite om den på förhand och blev desto mer förtjust när den dök upp. I och för sig klarar den inte riktigt att ta sig förbi alla  de grund som själva ämnet terrorism ger upphov till och den hade gott kunnat kortas med ett par avsnitt, men den höll mitt intresse uppe hela tiden och bjöd på en välkommen comeback för gamla favoriten Claire Danes.

Jag var sen med att ge mig på "Game of Thrones", men när jag väl tog tag i den visade det sig att lovorden varit befogade. Det ska bli spännande att se vad de gör med den under kommande säsonger. Jag lär nog medvetet hålla mig ifrån böckerna för att kunna följa historien i audiovisuell form istället.

Förmodligen har jag glömt något, men det kanske bara visar att TV-året 2011 inte hade några helt klart lysande solar, men trots det några trevligt varma TV-stunder. Ge mig nu 2012. Kanske väntar det perfekta TV-dramat runt hörnet.