Bäst på TV 2012

Så var vi där igen. Det är dags att rådbråka sin hjärna och komma fram till vad som faktiskt var bäst på TV under året som gick. Mycket har hunnit sjunka undan, så det får gå på halvsuddiga minnesbilder. Jag tror, efter viss tvekan, att det som var bäst var femte säsongen av "Mad Men", som var riktigt stark. Det tog ett tag för mig att verkligen fastna för serien, men sedan ett par säsonger är jag med på riktigt och det här var nog den bästa säsongen hittills. Att den sändes samtidigt som "Game of Thrones" andra säsong, som igen bevisar att TV fungerar bäst när den bygger på en ordentligt planlagd historia, gjorde att våren var en riktigt trevlig period att vara TV-tittare.

Ett par ytterligare reflektioner.

• "Sherlock" bjöd på en jämnare säsong än förra gången. Det ska bli spännande att se vad Moffat och Gatiss gör med säsong tre.
• "Call the Midwife" har jag redan skrivit om. Jag måste erkänna att jag blev besviken på julavsnittet, men det berodde nog mest på att vinterns avsnitt gett mig väl höga förhoppningar. Jag är genuint glad att den här serien blivit en succé och att en andra säsong är på gång.
• "Line of Duty" var ett ruskigt bra drama om poliskorruption. Den som missade bör försöka göra något åt det. Jag övervägde faktiskt att utse den till årets bästa.
• Vi fick inte mycket "Doctor Who" i år, men det vi fick var överlag riktigt bra. Jag borde inte gilla beslutet att gå över från tung arc till mer fristående avsnitt, men det kanske handlar om att omväxling förnöjer. Nu är bara frågan vad årets femtiårsjubileum bjuder på.
• "Downton Abbey" bjöd på en klart svagare tredje säsong. Nog för att det funnits såpainslag förut, men den här gången verkar de ha tagit över hela berättandet.
• "Secret State" var egentligen rätt bra. Problemet är väl bara att om man vill göra politisk thriller blir man lätt jämförd med "State of Play" och det finns ingen som mår bra av den jämförelsen.
• "Last Tango in Halifax" var en riktigt charmig serie om två gamla skolkamrater som återknyter bekantskapen efter att inte ha setts på fyrti år. Jag hade en och annan invändning mot psykologin, men serien var så underhållande att jag kan leva med det.

Sådärja. Nu är det dags för 2013. Jag tror på ett toppenår.