Friday, November 30, 2012

Fascinerad av ord i nya sammanhang

Jag råkade igår höra en bit av jubileumssändningen för "Dagens dikt" i P1, som har fyllt 75 år, och det mest fascinerande diktverk lästes upp för mig. Tyvärr är informationen på Sveriges Radios hemsida knapp, men om jag förstod det rätt så hade dikten satts samman av inledningsrader av en mängd dikter som varit "Dagens dikt" genom åren. Den är skriven av Ida Börjel och heter "Dagen natten hjärtat fåglarna rymdem: Choreopoesi för 3-30000 röster". Den lästes av tre personer (vilkas namn jag tyvärr inte kan hitta), oftast växlande, ibland överlappande. Det var något så fascinerande över dessa brottstycken, ihopfogade till något nytt, där uppläsandet måste vara en del av själva dikten. Tyvärr kan jag inte länka till något ljudklipp. Något sådant finns nämligen inte på SR:s hemsida. Kanske handlar det om rättighetsproblem. Trist är det i alla fall. Texten kan, för den som är intresserad hittas här, men det blir inte riktigt samma sak.

Den där uppläsningen på radio påminde mig om en dikt vi studerade när jag läste litteraturvetenskap. Jag betraktar mig, trots en kandidatexamen i litteraturvetenskap, som helt igenom lekman när det kommer till lyrik. Visst lärde jag mig en del under studierna, men det är ändå en värld jag svårligen törs uttala mig om. Jag vill dock minnas att den korrekta termen för vad vi såg är "konkret poesi" - poesi där själva utformningen av texten är en del av dikten. Den här dikten (jag kan tyvärr inte minnas vare sig titel eller författare) hade raderna utspridda över sidan kors och tvärs. Vi fick också lyssna på ett band där dikten lästs in av två personer. Det som fascinerade mig så väldigt var hur man hade tagit en form av avsteg från det normala - den visuella, rader uppställda under varandra - och överfört det till en annan. Rösterna växlade och blandades med varandra på ett sätt som är svårt att förklara, speciellt utifrån ett flera år gammalt minne. Detta omskakande av poesin fick mig att förundras på ett sätt som lyrik sällan gör, en påminnelse av hur mycket spännande man kan göra med ord.