Pricksäkert om polisseriens konventioner

Den som har läst den här bloggen ett tag har förmodligen märkt att jag gillar Charlie Brooker, brittisk skribent, programledare och manusförfattare vars alster ofta cirklar kring TV-mediet som fenomen. Sålunda är det förvånande att jag inte slängde mig över TV-serien "A Touch of Cloth", som Brooker skapat och också skrivit tillsammans med Daniel Maier. Problemet var att det rörde sig om en parodi på polisserier och parodin är inte riktigt min favoritgenre. Till slut tog jag i alla fall tag i mig själv och köpte första säsongen på DVD och kan så här i efterhand inte säga annat än att det är välgjort.

Jag vet inte hur mycket av manuset som är Brooker och hur mycket som är Maier, men jag känner definitivt igen Brookers sätt att iaktta saker som är konstiga eller löjliga från hans program som mer direkt ägnat sig åt att kommentera TV. Här tydliggör han konventionerna istället genom att låta karaktärer överdriva dem lite och det är både effektfullt och roligt. Jag skrattar högt många gånger under de nittio minuter den första berättelsen om mordutredaren Jack Cloth varar.

Ändå är jag inte lyrisk och det har nog med formen att göra. Problemet med en parodi, även en lyckad sådan som den här, är att den till sin form blir skämt staplade på varandra i högt tempo och det blir en smula stressat. Jag kan önska att det fanns något att engagera sig i i berättelsen också, något att ta på något slags allvar. Men det är mitt problem och den som inte ser på parodigenren på detta kluvna vis rekommenderas varmt att ge sig i kast med "A Touch of Cloth". Alla andra också för den delen. Risken är väl bara att man inte kan ta polisserier på TV seriöst efter att ha sett det här. Den risken är det definitivt värt.