Berg- och dalbanefärd genom filmens konventioner

Jag har sett Disneyfilmen "Frozen".  Det var ett tag sedan jag såg en nyproducerad Disneyfilm senast, men den här beskrevs som något extra och kittlade mitt intresse tillräckligt mycket för att jag skulle se till att se den. Och jag blev imponerad, riktigt riktigt imponerad.

Först ska jag nämna att den här texten innehåller spoilers, så ta en funderare innan du fortsätter läsa om du inte sett den. Du kanske tror att det här inte är din grej, men den här filmen är allas grej. Så uppsök närmaste folkbibliotek, låna med den hem och ta en titt. Jag kan vänta.

Disneyfilmer innehåller en del berättarkonventioner. Det är inget unikt för just Disney, men de är, eller har i alla fall varit, världsledande inom sin genre, så de har märkts tydligt just där. Som tittare (och kanske i synnerhet vuxen tittare) vet man vad man får. Med "Frozen" verkar skaparna ha förstått detta själva. De inte bara undviker konventionerna, de spelar aktivt på dem. Först visar de oss tittare vad vi förväntar oss att se, sedan vänder de om och går åt ett helt annat håll. Det är fantastiskt roligt, men samtidigt tankeväckande. Det här är ingen film man sover sig igenom. Titta till exempel på skurken, som presenteras nog så tydligt, komplett med tupé, en markör för fåfänga och löjlighet, men också en oförmåga att acceptera verkligheten (är det inte dags att vi slutar driva med människor som har tupé, varför är detta sätt skyla begynnande åldrande så mycket värre än andra?). Så småningom visar det sig dock att han i och för sig är nog så osympatisk, men att han i slutändan inte alls visar sig vara dramats stora skurk. Exempel på den här typen av vändningar är åtskilliga, men den allra mest centrala är förmodligen filmens stora klimax, då den manliga hjälten ska rädda sin prinsessa med en kyss och denna förlösande handling istället kommer från ett helt annat håll.

Och här finns en helt annan aspekt av filmen som är befriande okonventionell. Manusförfattarna har verkligen tänkt till när det gäller vilka genusbudskap de velat, och kanske framförallt inte velat, att filmen ska ha. Det är kanske inte så anmärkningsvärt att filmens kungarike har en kvinnlig regent, det anmärkningsvärda är att detta faktum inte ens kommenteras. Det är uppenbarligen så självklart i filmens värld att ingen höjer på ögonbrynen. På samma sätt är det viktigt att filmens drottning inte möter sitt livs kärlek och gifter sig i slutet. Det hade tagit udden av allt det som filmen sagt så långt om det visat sig att nyckeln till hennes lycka i slutändan hade varit att hitta en man att dela sitt liv med. Filmen saknar inte romantik som det är. Den har råd att låta drottningens kärleksliv vara ett ämne som får vila.

"Frozen" är inte bara sympatisk i vad den säger utan också i hur den säger det. Det kan låta på den här beskrivningen som att det är en budskapstung film, men inget är gjort på ett övertydligt sätt. Här finns en berättarglädje som tillåts ta det stora utrymmet. Någon kanske kan tänka att lek med berättarteknik förefaller vara något som mest skulle glädja vuxna tittare, men jag tror inte det. Det är alltid lite knepigt att plocka in saker som ska roa vuxna i barnfilmer. Det riskerar att splittra filmens innehåll i försök att nå alla målgrupper, men "Frozen" lider inte av detta. Den hänvisar till vad som brukar hända i film, men den hänvisar inte till specifika filmer. Det finns ingen referenshumor här som riskerar att fara över huvudet på den huvudsakliga målgruppen. Dessutom föreställer jag mig att redan ett barn i sju-åttaårsåldern har lärt sig en hel del om vad som brukar hända i filmer, även om de inte har lärt sig att sätta ord på det. Även de vet troligen att en saga "ska" sluta med att prinsessan räddas av en förlösande kyss. Jag gissar att även de kan få ut något av en film som går på tvärs mot det invanda.

Lägg till detta en lustig sidekick som till sin funktion må vara stapelvara, men som är nog så bedårande ändå. En central intrig som inte gör enkla avvägningar mellan ont och gott och ett i allmänhet gott hantverk och ändå har jag inte nämnt allt som är bra med den här filmen.