Jag mötte och lärde mig älska Tintin via Belvisions TV-version från sextiotalet. De hade tagit några av albumen och klippt ner dem till fem minuter långa avsnitt, 104 stycken allt som allt, komplett med cliffhangerslut emellan. De klumpades ihop tre och tre (ungefär) när de visades på svensk TV. Mina bröder (eller föräldrar) hade sett till att fånga en del av dem på video och det var dessa, och ytterligare några som införlivades i samlingen då de repriserades cirka 1989, jag såg om och om igen. Ser jag om dem idag kan jag läsa med i stora delar av dialogen.
Som vuxen noterar jag hur primitiv animationen är, men det var ingenting jag märkte då (och jag tror ändå att den såg rätt illa ut redan på den tiden). Och rösterna! Det vore fel att säga att det var "rätt" röster, de var ju de ända Tintin-röster jag kände till. Men de var bra. Tomas Bolme kommer för mig alltid i första hand att vara Tintin liksom Åke Lindström alltid kommer att associeras med rollen som Kapten Haddock (eller borde det vara "Kapten Kolja"?). Nog för att man så här i efterhand kan önska att de hade plockat in ett par skådespelare till. Nog för att Lars Edström är skicklig, men det finns en gräns även för hur många olika röster han kan göra, men inte heller det reflekterade jag över för tjugofem år sen. Samma gäng gick senare vidare till att göra ljudadaptioner av Tintinalbumen, som jag hörde på kassett. Även dom älskade jag.
Det kan inte ha undgått ens den som aldrig rört ett Tintinalbum att upphovsmannen Hergé hade en del problem med etniska stereotyper. När TV-serien kommer till har några decennier gått, så det kommer som en överraskning att den snarare än att dämpa problemen faktiskt på sina ställen gör dem värre. Karaktären Ahmed den Förskräcklige, som skapats enkom för TV-versionen av "Krabban med guldklorna" är både visuellt och personlighetsmässigt en betydligt grövre karikatyr på en arab än något som finns i förlagan. Märkligare ändå blir det i "Rackham den Rödes skatt". Där har man befolkat den ö dit Tintin och gänget kommer för att söka efter skatten med en infödingsstam som vi inte såg röken av i albumet. I och för sig kan ju inte dessa varelser kopplas till någon specifik nationalitet eller folkgrupp, men det är en så fullkomlig bild av begreppet "vilde" man kan tänka sig.
Men inte nog med att de saknades i albumet, jag kunde inte heller minnas dom från TV-serien jag såg som barn. Och en koll visade att jag hade rätt. De hade klippts ut ur den svenska versionen.
Jag har svårt att tro att SVT på eget initiativ klippt bort dessa delar, så förmodligen var det serien kortad redan när den dubbades till svenska. Detta skedde förmodligen 1969 eller 1970, mindre än ett decennium efter att serien gjorts. Redan vid denna tid hade alltså någon insett att detta parti var problematiskt och sett till att erbjuda en version som snyggats upp. Eller hur ligger det till egentligen? Om någon Tintinexpert läser detta får hen gärna upplysa mig om hur saken ligger till.
I vilket fall som helst måste det ses som anmärkningsvärt att man lyckats klippa bort dessa sekvenser utan att det uppstår konstigheter i narrativet. Infödingarna fanns med under flera avsnitt och tog plats i historien. Det faktum att man använt flera sekvensen med dem som bakgrund under eftertexterna måste också tolkas som att de sågs som en viktig och dramatisk del av berättelsen.
Vi ska fortsätta tala om vad som hänt med Hergés historier under vägen mot TV-skärmen. Jag ska dock be att få avsluta denna första text på klassiskt TV-tintinmanér. Ni som sett något av serien får föreställa er Rolf Knutssons röst, som inledde och avslutade varje avsnitt.
Finns det över huvud taget något av värde i denna TV-serie, som inte kan härledas till nostalgi?
Missa inte nästa avsnitt:
"Förändringar"
No comments:
Post a Comment