Mediebytets effekter

För något eller några år sedan blev jag uppmärksammad på ett nytt radioprogram som hette "And the Winner Is". Programmet bestod av att komikern Matt Lucas delade ut priser i udda kategorier, utifrån nomineringar som framlades av en tre personer stor panel, som skiftade från program till program. Det kunde röra sig om priser för sådana saker som "Värsta semesterresmål" eller "Bästa låt av ett i övrigt värdelöst band". Jag tyckte riktigt mycket om programmet. Det tilltalade min typ av humor. Diskussioner om vår värld utifrån en något skruvad utgångspunkt. Sålunda blev jag glad när jag insåg att programmet hade bytt medium och numera skulle finnas på TV, där under namnet "The Matt Lucas Awards".

Dock upptäckte jag ganska snart att programmet var en smula förändrat. Premissen var förvisso den samma, men kategorierna hade till viss del ändrat form. Sålunda kunde vi till exempel få se en kategori där vinnaren utsågs genom att panelen visade upp sin teckningsförmåga eller en sekvens där panelen ombads illustrera sitt nominering för "värsta musikgenre" med sång eller dans.

TV som medium har en stor fördel framför radio: det erbjuder både rörliga bilder och ljud. Det har också en nackdel: man måste visa något. De flesta som någon gång suttit igenom en svensk nyhetssändning kan intyga att det här inte sällan ställer till med bekymmer. Hur många gånger har vi till exempel inte fått se bilder på flimrande datorskärmar och händer som förflyttar datormöss som illustration av inslag om arbete eller myndighetsutövning. Min första tanke var att "The Matt Lucas Awards" drabbats av samma problem. Man hamnar i TV och inser att "vi måste visa någonting" och sålunda gör man om sitt koncept för att bjuda på mer visuella inslag.

Snart insåg jag dock att jag mycket möjligt kan ha fel. Kanske har seriens upphovsmän inte alls insett att fyra personer som pratar i en halvtimme inte funkar lika bra i TV. Kanske har flytten till TV setts som en möjlighet att få testa nya roliga grepp, eller de kanske har trott att den här formen kommer att tilltala TV-tittarna mer.

Vad som dock kan sägas med säkerhet är att programmet numera bjuder på en annan typ av humor. Många kanske ser det som en förbättring. Själv är jag inte så förtjust i underhållningsformen "kändisar gör saker de inte är bra på". Följaktligen ser jag resultatet av mediebytet som en besvikelse, men det vore naturligtvis förmätet att tro att det är en universell åsikt, eller att det utförts i desperation från programmakarnas sida.