För någon månad sedan blev det känt att Stockholms Stadsteaters uppsättning av "Till Damaskus", som skulle haft premiär i nästa vecka blivit framflyttad till nästa år. Regissören och huvudrollsinnehavaren hade inte varit överens om hur dramat skulle spelas. I morse läste jag i min morgontidning att premiären på "Ett Dockhem" på Dramaten blivit framflyttad tre dagar. Den här gången var det mellan teaterledningen och regissören oenighet hade rått om hur pjäsen skulle spelas. Följden hade blivit att regissören lämnat projektet.
Jag måste erkänna att båda dessa händelser fyller mig med nyfikenhet. Jag hyser en stark önskan att få veta hur diskussionerna har gått. Vilka olika synsätt har man haft på hur pjäserna borde framföras, som varit så starka att man inte kunnat komma överens. Det hade varit intressant att veta av flera anledningar. Dels hade det sagt något om de båda dramerna, dels hade det sagt något om teatersverige av idag. Vad krävs egentligen för att Dramatens ledning ska gå in och säga: "Det här håller inte"?
Jag har inga större förhoppningar om att få veta. Kanske kommer några av de inblandade ge ut självbiografier om några decennier, i vilka de förklarar vad som hände. Sådana här konflikter förefaller ju vara lättare att berätta om långt efteråt. Till dess får jag väl hålla mig till tåls.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment