Sherlocks epigoner

Så har ytterligare en säsong gått av "Sherlock", Steven Moffats och Mark Gatiss' modernisering av litteraturens mest kände detektiv, och även denna gång lämnas jag som tittare med en önskan efter mer. Kanske är det bland de högsta betyg en serie kan få. Moffat och Gatiss har genom gå tillbaka till ursprungskaraktären och skala bort allt det som senare traditioner gjort med honom, anmärkningsvärt fått honom att kännas mer fräsch och intressant än han varit under min livstid. Naturligtvis har de också gjort något nytt med honom,  dragit konsekvenserna av hans personlighet och visat oss en person som ofta är osympatisk, men ändå lätt att tycka om som litterär skapelse.

När serien kom kändes det som något nytt, men egentligen är Sherlock Holmes populärare än någonsin. I åtskilliga serier har vi under senare år sett hur polisen plockat in "konsulter" för att hjälpa till med brottsbekämpningen, gärna osannolika sådana. "The Mentalist", "Psych", "Castle" och "Lie to Me" presenterar alla karaktärer som faller in i Holmesrollen. Genom en exceptionell förmåga att se detaljer eller bara ett annat perspektiv ser de saker som polisen missar. Då har jag ändå hållit mig till serier som jag faktiskt sett ett eller ett par avsnitt av. Det finns fler exempel. Kanske kan "Bones" och "CSI" med uppföljare räknas in hit också. När jag tittade på "CSI" förundrade det mig ofta hur brottsplatsundersökarna gått från att undersöka brottsplatser till att utreda brott. Jag har till exempel svårt att tro att medelmmar av detta skrå särskilt ofta ägnar sig åt att förhöra vittnen.

Det här måste vara serier utan någon större ambition att visa upp en realistisk bild av verkligheten. Jag hoppas i alla fall det, för annars är det skrämmande att tänka på hur många brott som aldrig blir uppklarade för att polisen missar viktiga uppgifter. Hur som helst är det bara att konstatera att Sherlock Holmes lever och att TV-serieskapare världen över inte har någon som helst lust att göra sig av med honom, trots att möjligheterna till mer realistiskt berättande måste vara bättre än någonsin.

Ändå kändes alltså "Sherlocks" ankomst som en frisk fläkt i ett syrefattigt rum. Kanske var det just för att genren kändes trött och för att detta nytillskott trots allt gav oss nya perspektiv på något som blivit så invant att vi slutat fundera kring det. I vilket fall som helst så har jag redan börjat vänta på nästa säsong. Epigonerna känns inte riktigt engagerande nog.