Inte mycket nytt under Bush-solen

För ett tag sedan redogjorde jag för mina förväntningar och förhoppningar inför Kate Bushs nya album "Director's Cut", som innehåller nyinspelningar av låtar från "The Sensual World" och "The Red Shoes". Efter att ha lyssnat på skivan måste jag tyvärr tillstå att resultatet svarar bättre mot förväntningarna än förhoppningarna.

Jag har ingenting principiellt emot att artister spelar in sina gamla låtar på nytt. Liksom coveralbum kan det vara ett tillfälle att ge nya tolkningar till gammalt material. Det är i och för sig sant att det ofta känns som ett desperat sätt från artister som inte lyckas skriva nytt material att trots allt få in lite fräscha pengar på kontot, men ingen torde kunna anklaga Kate Bush för att låta desperation och billiga trick ta över i musikskapandet. Hon har trots allt låtit det gå så länge som tolv år mellan två album.

Jag tror att det här är ett ärligt menat försök att slipa bort lite vassa kanter från de gamla låtarna, sådant som med tiden kommit att låta daterat. Problemet är att skillnaderna i många fall inte är så stora att de berättigar till nya släpp. Och i en del fall där förändringarna är mer noterbara är det svårt att se att de skulle vara till det bättre. Framförallt låter "This Woman's Work", som har fått sitt piano bytt mot ett elpiano, snarast mer daterad än originalet. Bäst fungerar "Moments of Pleasure", som redan i original gränsade mot perfektion. Där har det blivit en ny tolkning och kören som har lagts på ger verkligen något nytt. Det går inte att säga att den är vare sig bättre eller sämre än originalet. Det rör sig om en ny tolkning. Och det var väl trots allt det som var ambitionen.

Det här är absolut ingen dålig skiva. Jag hade bara hoppats att Bush skulle ta ut svängarna mer, ge de här låtarna ett sound som låter drastiskt annorlunda än på deras äldre motsvarigheter. Då hade det här kunnat bli riktigt bra.