Jag har på senare tid lagt mig till med vanan att lyssna på radio i köket när jag får chansen (det vill säga när jag är ensam i köket). Jag har helt enkelt insett att TV:n är mycket dålig som bakgrundsförströelse, speciellt medan man lagar maten. Dels är det svårt att hitta något intressant, dels är TV ett så förbaskat visuellt medium.
Vanligtvis är det P1 som står på, dels för att där är det störst chans att träffa på något intressant och dels för att när man väl har fått in P1 flyttar man helst inte nålen från den frekvensen. Det kan nämligen vara vansinnigt svårt att få in kanalen igen. Det ligger så enormt många kanalen i den nedre ändan av FM-bandet här nere. Uppe i nordanlandet (Göteborg med omnejd) fanns aldrig det problemet. Där låg P1 och P2 som två ensliga öar i den nedre tredjedelen av bandet. Därefter kom P3 och P4 rätt tätt och sedan en hel massa kommersiella kanaler där uppe (men dit begav man sig sällan). Det är dock intressant att notera hur sällan radion i köket används. Det kan gå veckor utan att någon byter kanal, vilket måste innebära antingen att alla uppskattar att lyssna på P1 eller att jag är den enda som använder radion.
För ett tag sedan stötte jag dock på någonting märkligt. I avslutningen av ett kulturprogram noterades det (fritt citerat): "Redaktionen tar även emot filosofiska frågor på litteraturen. Maila till biblioteket@sr.se". Jag blev helt chockad. Man skulle "maila" programmet, inte "skicka e-post" utan "maila". Detta ord, som används av gissningsvis 98 procent av den del av befolkningen som faktiskt ägnar sig åt aktiviteten i fråga, har faktiskt tagit sig ut, inte bara i medievärlden utan ända till P1.
Men det stoppar inte där. Vad som är ännu mer anmärkningsvärt, men svårt för dig, käre läsare, att urskilja när det återges i skrift, är sättet adressen lästes på. Det där tecknet som vi nu för tiden använder i stort sett dagligen kallades inte "snabela" utan "at". I och för sig förtydligades det när adressen upprepades genom att den mer traditionella uttydelsen av termen användes, men i alla fall. Jag trodde aldrig jag skulle se dagen komma. Och framförallt inte i statsradions kanaler, och än mindre i P1.
Det ska här och nu tydliggöras att jag på intet sätt tror mig ha upplevt en historisk händelse. Mitt radiolyssnande är i själva verket så sporadiskt att det här mycket väl kan ha pågått länge. Jag inser också att man i så officiella sammanhang som på radio måste hålla sig till officiellt fastslagna begrepp, att man inte kan ge sig ut och använda nya ord hur som helst bara för att alla det berör gör det. Men ändå känns det som att P1 har tagit ett steg närmare verkligheten.
Kan man måhända hoppas att "snedstrecket" är nästa på listan?
No comments:
Post a Comment