Hantverkets seger över inspirationen

Jag hade nog aldrig brytt mig om "Marvels Agents of S.H.I.E.L.D." om det inte varit för att Joss Whedon var inblandad.

Jag har inte sett den nya vågen av Marvelfilmer, som haft lösa kopplingar till varandra och som nådde något slags stafettsträckekulmen med den Whedon-författade och -regisserade "The Avengers" för något år sedan.

Grejen är att inte ens i och med Whedons inblandning var jag särskilt peppad på serien om agenter som utför agentsysslor i en verklighet där det finns superhjältar. Jag vet faktiskt inte varför. Kanske är det för att jag har vant mig vid att hans serier läggs ner strax efter starten oavsett kvalité. Det har helt enkelt inte lönat sig att investera energi i dom.

Det visar sig också mycket riktigt att det mesta i serien känns rätt trött. Den har en premiss vi har sett tidigare, intriger vi har sett tidigare och karaktärer vi har sett tidigare. Bara en sak skiljer sig egentligen från serier som skulle riskera att försätta mig i koma tämligen omgående: Whedondialogen. Det är förstås inte Whedon som skriver all dialog till serien, men den skrivs efter en teknik som han har gjort till sitt kännemärke. Den är rolig och smart på ett sätt som de flesta andra TV-manusförfattare inte kan eller inte vill bjuda på.

Och det räcker faktiskt en ganska bra bit. Det är prov på gott hantverk, även om det inte syns till särskilt mycket inspiration. Jag är underhållen och det får väl ses som ett värde så gott som något. Än så länge är jag beredd att fortsätta titta, men det kommer inte räcka i evighet.

En annan sak, som är kopplad till Whedon, har betydelse. Jag kan gissa ungefär hur mycket serien kommer jobba med en genomgående handling, i motsats till helt fristående avsnitt. Det kan mycket väl ha betydelse på sikt. För vem vet om det i längden räcker med hantverksskicklighet. Lite inspiration måste det nog till också.