Disharmoniskt drama

Efter en rekommendation har jag slutligen tagit tag i "Gilmore Girls", en serie om Lorelei och Rory Gilmore, en mor och en dotter som är så nära varandra i ålder att de är bästa vänner lika mycket som förälder och barn. Utan så mycket förväntningar åt något håll satte jag igång.

Jag måste erkänna att det blev ett rätt tveksamt möte. Dialogen var förvisso utmärkt och popkulturreferenserna haglade, båda två saker som brukar vinna mina sympatier, men det fanns annat jag hade svårare för.

Serien utspelar sig i småstaden Star's Hollow, som visade sig vara full av excentriska invånare. I stort sett bara excentriska invånare. Vilket innebar att de hade en framträdande, quirky egenskap. Dessutom var seriens övriga karaktärer även de vanligtvis försedda med någon mycket framträdande sida, som å andra sidan var väldigt framträdande.

Jag förstår vad man har försökt att göra. Man har blandat upp dramatiken med en tydligt dos komik (eller möjligtvis tvärtom). Jag anser inte att det ska finnas vattentäta skott mellan komedi och drama. Problemet uppstår när man lägger dem så här tydligt i två olika lager. Meningen är att jag ska engagera mig i titelkaraktärernas medgångar och bekymmer, men när nästan alla de möter är karaktärer jag inte förväntas ta seriöst så skär det sig. Jag kan helt enkelt inte tro på serien.

Flera av seriens karaktärer (dock sällan de mest uppenbart komiska) får så småningom mer djup. Eller snarare, vi får mer förståelse för dem, men det innebär inte att de förändras nämnvärt. Det kan lätt leda till frustration hos i alla fall den här tittaren. Ändå är jag nu en bit in på säsong tre och har inga planer på att lägga av med tittandet. Serien har definitivt sina kvalitéer. Orealistiskt smart dialog verkar av någon anledning vara något jag kan leva med. Jag kan se hur den här serien lyckades bli populär.

En sak till. Jag hatar signaturmelodin. Den är fruktansvärd. Den är så smörig att jag blir illamående. Den skriker ut att det finns en tänkt målgrupp för den här serien och att jag inte är en medlem av den. Det är bara att tacka för att det bara krävs ett fjärrkontrolltryck för att hoppa över den.