Väntar oss miraklet?

Så kom den då slutligen. "Torchwood: Miracle Day". Som jag hade väntat.

De höga förväntningarna var inte utan anledning. Förra säsongen, "Children of Earth", hade varit lysande och den här skulle göras efter samma modell. En historia över hela säsongen. Tio avsnitt skulle det bli den här gången, snarare än de fem vi fick förra gängen. Det hela skulle bli en samproduktion mellan den amerikanska kabelkanalen Starz och BBC Worldwide. Mitt intryck av Starz var väl i och för sig inte det bästa, men Russell T. Davies var ju kvar i förarsätet och om han lyckats så bra förra gången så skulle det väl kunna hända igen.

Kanske var det omöjligt att motsvara mina förväntningar, men med halva serien genomgången är det bara att konstatera att det finns en del saker som skaver. Tempot är så högt uppskruvat att det tar ett litet tag innan man inser att det faktiskt inte händer så mycket. Det finns några längre actionsekvenser som blir mer av set pieces än något som för handlingen framåt. Det som fungerat bäst har varit de intrigtrådar som har innehållit en samhällsdiskussion. Liksom "Children of Earth" ställer "Miracle Day" en del obehagliga frågor om hur människor och samhället fungerar. Det som varit tråkigt är att dessa delar varit nästan frikopplade från de trådar som fokuserat på Torchwood-teamet.

Det senaste avsnittet var dock klart bättre. De olika handlingarna började nystas samman och de delar som fokuserade på Torchwood kändes mer motiverade. Kanske kan den här serien ännu lyfta sig till något riktigt bra. Kanske väntar miraklet på oss.

Oavsett vad som händer törs jag säga en sak med säkerhet: Den här säsongen hade tjänat på att vara några avsnitt kortare. Om man skalat bort en del dökött hade det kunnat vara precis så intensivt som jag hade hoppats att det skulle vara.