Om tillgängligheten på svensk TV-dramatik

Det är ingen hemlighet att jag inte är alltför förtjust i svensk TV-dramatik och finner det märkligt att det ska vara så svårt att lyckas skapa någonting som är bättre än det som nu flimrar förbi våra TV-skärmar. Mot den bakgrunden kanske det kan tyckas märkligt att jag ser det som mycket positivt att utgivningen av svensk TV på DVD nu tagit fart på riktigt.

Om man vill kan man, som Calle Norlén i förra veckans "Spanarna", göra sig lustig över det faktum att "Tre Kronor" nu har börjat släppas på DVD. Jag ska inte ta ifrån någon möjligheten att plocka poänger på detta faktum (det är onekligen rätt inbjudande), men trots att jag aldrig mer i mitt liv tänker se ett avsnitt av denna onekligen riktigt usla serie, så ser jag ändå lite positivt på det, därför att det är en del i en större utveckling. Bland allt detta grus som nu vaskas fram ur TV-arkiven borde det nämligen finnas ett eller annat guldkorn.

Det började försiktigt för några år sedan. Små släpp av arkivtelevision som såg dagens ljus på skiva. Sedan har de blivit allt fler och det rör sig i många fall om produktioner från sjuttio- och åttiotal som jag inte alls känt till eller bara har hört namnet på. Målgruppen för dessa släpp är antagligen i första hand de som var med och tittade när det begav sig och som nu vill ha lite nostalgi, men det innebär också att jag får tillgång till en del av kulturhistorien som hittills varit fördold. Svensk film, med dess brister och förtjänster, har länge funnits tillgänglig. Nu sker samma sak med televisionen.

Mycket av det är säkert skräp, kanske till och med det mesta. Men det är skräp man kan ha ett förhållande till.

Av det lilla jag har sett av det rör det sig i stort sett bara om billiga utgåvor, renons på såväl restaurering som extramaterial. Jag förstår varför man gör såhär. Det är antagligen angeläget att få ut det så billigt som möjligt för, och här ska inga illusioner råda, det finns nog en begränsning i hur mycket folk är villiga att betala för det här (det finns sannerligen en gräns för hur mycket jag är villig att betala). Ändå är det tråkigt. Det hade varit så roligt om man lagt ner lite tid och energi på de här DVD:erna och plockat in de som var med för ett eller annat kommentarspår eller någon dokumentär. Men det är bättre än inget alls. Hoppas bara att utvecklingen håller i sig och att det finns underlag för att släppa ännu mer material. Om inte annat kan det ge en förståelse för hur svensk TV-dramatik har fungerat genom tiderna. Kanske är det, i alla fall för mig, det allra viktigaste.