En förlorad Van

Att min skivsamling har stora luckor är ingen hemlighet, men idag inser jag exakt hur stora vissa av dem faktiskt är. Jag talar närmare bestämt om mitt innehav av Van Morrison som är minst sagt spotty. Man skulle förstås kunna hävda att tolv album (plus två samlingar (varav en med udda och outgivet) och en bootleg) är mer än jag har med de flesta artister (mer än någon annan enligt vissa sätt att räkna), men nu talar vi trots allt om en man som har haft en större och jämnare output än de flesta andra. Jag har till exempel ingenting mellan "Tupelo Honey" (1971) och "Inarticulate Speech of the Heart" (1983), något som skulle få många ögonbrun att flaxa som ett segel i orkan.

Jag har alltid tänkt att det där skulle lösa sig i sinom tid. Att man skulle knäcka en lite då och då. Men det har vanligtvis funnits nya och mer spännande objekt som dragit iväg med min uppmärksamhet. Och jag har ju trots allt haft tillgång till nästan allt nödvändigt material (och en del annat) digitalt. Jag har tagit det kallt.

Men nu verkar det som om stora delar av mannens katalog har dragits in. Den finns helt enkelt inte tillgänglig längre i en handel nära mig. Inte någon annanstans heller. De första fyra albumen går fortfarande att få tag på. Detsamma gäller de senaste årens släpp (av vilka de flesta är helt överflödiga). Dessutom finns det fortfarande en uppsjö av billiga Bangsamlingar*. Vem köper dessa bensinstationernas ofrivilliga hyresgäster? Borde inte alla ha sitt eget ex av "Brown Eyed Girl" snart?

På något sätt känns det som att en del av musikhistorien raderats ut. Att den gjorts otillgänglig för kommande generationer. Fast jag kanske överreagerar. Alltihop kanske finns tillgängligt via iTunes Music Store. Kanske förbereds nya utgåvor. Kanske är det bara en förberedelse för CD-formatets slutliga död. En förelöpare i tåget mot elefantkyrkogården.

Och, käre läsare, kanske undrar du varför jag bryr mig. Alltihop ligger ju säkert på min mp3-spelare. Jag kan ju lägga mina pengar på nyare och mer spännande saker. Dessutom finns ju ebay, vår vän i världen.

Ja, kanske är det så, men på något sätt känns det hela ändå sorgligt. Som om något har nått ett tragiskt slut i bortglömdhet.


* Van Morrisons tidigaste material spelades in för skivbolaget Bang 1967 och resulterade i skivorna "Blowing Your Mind!" och "The Best of Van Morrison" (jo, det är sant). Eftersom Van inte äger rättigheterna till dessa inspelningar kan de ges ut av vem som helst och, förutsätter jag, till en begränsad kostnad. Följakligen ges detta material med jämna mellanrum ut i nya billiga utgåvor. Detta hade varit tragiskt nog om det handlat om Vans bästa material. Det gör det inte.