Sunday, January 25, 2009
Monday, December 8, 2008
Säger en bild mer än tolv låtar?
Min morgontidning innehöll för några dagar sedan en artikel om hur lyxutgåvor av skivor är det nya sättet för "branchen" att tjäna pengar. När man inte längre kan sälja lika många skivor tillverkar man ett begränsat antal exemplar med en speciell förpackning eller något annat exklusivt, som man å andra sidan kränger för femton gånger så mycket pengar som en vanlig CD skulle ha gått på.
Jag tänker inte ägna den här texten åt att uttrycka min förundran inför att detta fungerar. Det är någonstans en självklarhet att det alltid kommer finnas en del människor som har pengar nog och ett behov av att veta att de har någonting som inte alla andra har. Vill de lägga två och ett halvt tusen på en gigantisk box, som må vara snygg, men som kräver en museimonter i bostaden eftersom den aldrig i världen kan få plats i en bokhylla, så är det OK med mig. Som "botad komplettist" kan jag i viss mån förstå beteendet. Inte heller har jag för avsikt att diskustera betydelsen av kulturens innehåll kontra dess förpackning (den har jag faktiskt redan i viss mån berört här).
Men det hela berörde en fråga som legat och skvalpat i mitt medvetande en liten tid, med anledning av att jag läste om en dylik lyxutgåva av Sigur Ros' album "Með suð í eyrum við spilum endalaust". innehållande, förutom en extra DVD om inspelningen av albumet, bilder tagna under arbetet. Det är inte första gången jag har noterat att man har försökt sälja en skiva, eller en bok relaterad till ett band, med löften om "exklusiva foton aldrig tidigare visade för någon" och jag måste erkänna att jag har svårt att förstå vari värdet av dylika fotografier ligger.
Visst kan det ligga ett värde i att veta hur en skiva spelades in, i alla fall så länge fokus ligger på vad som ligger bakom beslut man tagit, snarare än hur man sedan har verkställt dem, men jag kan inte se hur foton av bandet eller artisten i studion, eller för den delen i turnébussen, i hemmet eller någon annanstans, ska kunna ge mig ett mervärde i förhållande till musiken. Borde jag få en större förståelse för den genom att veta hur det såg ut där den skapades eller hur verktygen den skapades med var beskaffade? Borde det hjälpa mig att hitta nya ingångar och tolkningar?
Jag inser att det måste finnas människor som ser ett värde i detta, annars skulle det ju inte användas i marknadsföringen, men hos mig kommer det aldrig funka som säljargument. Jag står helt förbluffad inför fenomenet.
Jag tänker inte ägna den här texten åt att uttrycka min förundran inför att detta fungerar. Det är någonstans en självklarhet att det alltid kommer finnas en del människor som har pengar nog och ett behov av att veta att de har någonting som inte alla andra har. Vill de lägga två och ett halvt tusen på en gigantisk box, som må vara snygg, men som kräver en museimonter i bostaden eftersom den aldrig i världen kan få plats i en bokhylla, så är det OK med mig. Som "botad komplettist" kan jag i viss mån förstå beteendet. Inte heller har jag för avsikt att diskustera betydelsen av kulturens innehåll kontra dess förpackning (den har jag faktiskt redan i viss mån berört här).
Men det hela berörde en fråga som legat och skvalpat i mitt medvetande en liten tid, med anledning av att jag läste om en dylik lyxutgåva av Sigur Ros' album "Með suð í eyrum við spilum endalaust". innehållande, förutom en extra DVD om inspelningen av albumet, bilder tagna under arbetet. Det är inte första gången jag har noterat att man har försökt sälja en skiva, eller en bok relaterad till ett band, med löften om "exklusiva foton aldrig tidigare visade för någon" och jag måste erkänna att jag har svårt att förstå vari värdet av dylika fotografier ligger.
Visst kan det ligga ett värde i att veta hur en skiva spelades in, i alla fall så länge fokus ligger på vad som ligger bakom beslut man tagit, snarare än hur man sedan har verkställt dem, men jag kan inte se hur foton av bandet eller artisten i studion, eller för den delen i turnébussen, i hemmet eller någon annanstans, ska kunna ge mig ett mervärde i förhållande till musiken. Borde jag få en större förståelse för den genom att veta hur det såg ut där den skapades eller hur verktygen den skapades med var beskaffade? Borde det hjälpa mig att hitta nya ingångar och tolkningar?
Jag inser att det måste finnas människor som ser ett värde i detta, annars skulle det ju inte användas i marknadsföringen, men hos mig kommer det aldrig funka som säljargument. Jag står helt förbluffad inför fenomenet.
Friday, October 24, 2008
Monday, October 13, 2008
Bedårande novellsamling
Jag ska villigt erkänna att jag inte var överförtjust i Hello Saferides debutalbum. Det var inte dåligt på något sätt, men det grep aldrig riktigt tag i mig. Jag blev ordentligt förtjust i Annika Norlin först genom hennes Säkert!-album. Efter alldeles för mycket lyssnande på den skivan borde jag ha vetat vad jag skulle förvänta mig av Norlin. Men icke.
Hon har väl adrig varit anmärkningsvärt självbiografisk i sina texter. Ändå känns det som om hon tagit ytterligare ett steg på nya albumet. Titeln antyder det tydligt nog: "More Modern Short Stories fom Hello Saferide". Det är noveller det handlar om. Avgränsade historier. Och det är verkligen så det känns. Som en novellsamling.
Och jag förundras igen över hennes egensinnighet. Såväl musik som text bjuder ständigt på nya vinklar, nya perspektiv. Det känns igen otroligt väl från Säkert!-skivan, ändå står jag vid flera tillfällen med gapande mun (ja, metaforiskt. Det finns gränser). Jag ska inte ge exempel på vad sångerna handlar om. Det har redan gjorts av varenda recensent som skrivit om skivan. Dessutom tror jag inte att det gör dig någon nytta i alla fall. Jag tänker bara konstatera att trots kopplingarna bakåt är berättargreppet här mer konsekvent genomfört än tidigare.
Och fascinationen begränsar sig inte till texterna. Musiken är lika egensinnig och full av saker att upptäcka som texterna. Produktionen är ofta storslagen på ett sätt jag är löjligt svag för. Det blir aldrig för mycket. Musiken står aldrig ivägen, men det finns enormt mycket att upptäcka i den. Som i "25 Days" som inleds i en valstakt med ett munspel som faktiskt gör mig en smula skeptisk, men som i takt med att vi närmar oss textens crescendo byggs ut till något storslaget orkestrerat, en ljudvärld som omsluter lyssnaren och får den att känna sig uppslukad.
Så jag fortsätter leta, fortsätter upptäcka i denna nya värld som Hello Saferide har visat mig. Och förundras igen. Och igen.
Hon har väl adrig varit anmärkningsvärt självbiografisk i sina texter. Ändå känns det som om hon tagit ytterligare ett steg på nya albumet. Titeln antyder det tydligt nog: "More Modern Short Stories fom Hello Saferide". Det är noveller det handlar om. Avgränsade historier. Och det är verkligen så det känns. Som en novellsamling.
Och jag förundras igen över hennes egensinnighet. Såväl musik som text bjuder ständigt på nya vinklar, nya perspektiv. Det känns igen otroligt väl från Säkert!-skivan, ändå står jag vid flera tillfällen med gapande mun (ja, metaforiskt. Det finns gränser). Jag ska inte ge exempel på vad sångerna handlar om. Det har redan gjorts av varenda recensent som skrivit om skivan. Dessutom tror jag inte att det gör dig någon nytta i alla fall. Jag tänker bara konstatera att trots kopplingarna bakåt är berättargreppet här mer konsekvent genomfört än tidigare.
Och fascinationen begränsar sig inte till texterna. Musiken är lika egensinnig och full av saker att upptäcka som texterna. Produktionen är ofta storslagen på ett sätt jag är löjligt svag för. Det blir aldrig för mycket. Musiken står aldrig ivägen, men det finns enormt mycket att upptäcka i den. Som i "25 Days" som inleds i en valstakt med ett munspel som faktiskt gör mig en smula skeptisk, men som i takt med att vi närmar oss textens crescendo byggs ut till något storslaget orkestrerat, en ljudvärld som omsluter lyssnaren och får den att känna sig uppslukad.
Så jag fortsätter leta, fortsätter upptäcka i denna nya värld som Hello Saferide har visat mig. Och förundras igen. Och igen.
Monday, September 15, 2008
Sunday, July 27, 2008
Nya skivor
eMiL Jensen - Emil Jensen
The Smiths - Strangeways, Here We Co
Tindersticks - Curtains
Tindersticks - Simple Pleasure
Lars Winnerbäck - Strimmor (singel)
Lars Winnerbäck - Vi Var Där Blixten Hittade Ner: Bränt Krut, Vol. 3
The Smiths - Strangeways, Here We Co
Tindersticks - Curtains
Tindersticks - Simple Pleasure
Lars Winnerbäck - Strimmor (singel)
Lars Winnerbäck - Vi Var Där Blixten Hittade Ner: Bränt Krut, Vol. 3
Tuesday, July 1, 2008
Subscribe to:
Posts (Atom)