Där tiden stått stilla

Några gånger under vintern har jag besökt högskolan i min förra hemstad och när jag har fått en stund över har jag haft en tendens att alltid hamna på samma ställe. Mina steg har styrts mot högskolans bibliotek och väl där har jag nästan ofelbart hamnat på "min" våning: den fjärde, där bland annat litteraturvetenskapen och skönlitteraturen har fått sina platser.

Jag kan inte sluta fascineras av den där skönlitteraturavdelningen. Den kan inte sägas vara stor, men den skulle kunna hålla mig fången i veckor om jag bara hade tiden. Det som är så spännande med den är att den knappt verkar ha utvecklats alls de senaste tjugofem åren. Det verkar verkligen som att den av någon anledning jag inte är säker på fylldes rätt flitigt under sjuttiotalet för att sedan i stort sätt avstanna. Efter det verkar man mest ha köpt in några storsäljare då och då eftersom det väl fanns nedskrivet i något dokument att det skulle finnas skönlitteratur åt studenterna. Så här finns förvisso de senaste verken av Henning Mankell och Hanne-Vibeke Holst. Men det är de som är i minoritet. Det är de som står och skruvar lite besvärat på sig i hyllan och undrar hur de ska förhålla sig till sin omgivning. Och visst finns här också de stora klassikerna. Man kan hitta sin Dickens och sin Proust (vilket inte är någon självklarhet och därför naturligtvis uppskattat). Men det är resten som är riktigt fascinerande.

För till största delen handlar det inte om odödlig litteratur. Det mesta verkar tvärtom väldigt dödligt. Författarnamn jag aldrig har hört talas om eller i vissa fall kanske hört nämnas men inte mer. Sjuttiotalets kultursidesstoff, som nu sedan länge försvunnit ur bibliotek och pockethyllor. Men här finns de kvar, bevarade som i en tidskapsel. Antagligen lästa av ingen, men av en god försyn lämnade åt sitt öde. Mycket av det är säkert inte värst bra. Brukslitteratur på sin höjd. Men det mesta kommer att vara om inte briljant så i alla fall klart läsvärt.

Och jag plockar ut en volym på måfå, fylld av en önskan att bara öppna och läsa. Utan vetskap om författaren eller innehållet. Bara börja på första sidan och se vad som händer. Men jag vet att det inte kommer hända. Jag vet att mitt tåg snart går. Så jag vänder mig om och går mot trappan. Lämnar denna plats där tiden verkar ha stått stilla med en känsla av att ha gått miste om något.